Jag vet inte om det var kärleken eller Bob Dylan som var avgörande när jag tog beslutet att riva mina biljetter och stanna kvar hos min dåvarande flickvän en vecka till. Klart att kärleken var den starkare kraften, men hade den vunnit över förnuftet om den inte haft hjälp av Dylans Tonight I'll Be Staying Here With You, en låt som ekade i mitt huvud flera dagar innan jag ursprungligen skulle åka hem? Det är märkligt hur musik kan påverka en, idén kanske aldrig hade fått fäste om det inte vore för att Dylan gjort tanken och handlingen "rumsren" i sin låt? Jag vet inte, svårt att säga i efterhand.

Hur som haver tycker jag att ni alla borde lyssna på låten, helst som den lät 1975, under Rolling Thunder Revue-turnén. Fast ni kan ju lyssna på den här tillsvidare: http://www.youtube.com/watch?v=u4yr-xoosPI

Fotnot: Min dåvarande flickvän är min nuvarande fästmö. Hon har stigit i graderna precis som jag, som inte längre är hennes pojkvän utan numer är betitlad som hennes fästman.

Fotnot två: Jag rev inte biljetterna, utan gav dem till henne så fick hon göra jobbet. Hon grät av lycka när jag en kvart innan avgång beslutade mig för att skita i att åka hem.

Med detta inledande inlägg vill jag välkomna er till en av få svenska Dylanbloggar på nätet, mig veterligen existerar det bara en enda svensk blogg* med inriktning på Dylan utöver den ni nu läser, alltså min. Jag vet inte riktigt vad jag vill med denna blogg, vad dess syfte är. Jag är nog inte ute efter några djupgående analyser av hans texter, skivor eller liv. Faktum är att jag inte bryr mig desto mer i hans liv, det är hans ensak och inte min eller din. Men man vet aldrig, rätt som det är kanske jag känner för att ge er en djupgående analys av någon av hans sånger, och då gör jag det. För jag är romantiker, i varje fall när jag inte är upplysningsmänniska eller realist eller mig själv.

Det här är ingen personlig blogg, det kommer dock inte hindra mig från att ibland bli personlig i mina reflektioner kring hans verk. För det är ändå vad musik handlar om, att relatera till och kunna identifiera sig med innehållet. Ibland kan jag dock ha svårt att identifiera mig med musik som jag lyssnar på, ibland vill jag bara åt de galna munspelssolon som finns med, eller nån schysst frasering eller helt enkelt groovet. Fast då känner man ju igen sig i det, då kan man på något sätt relatera och känna med det, om det så enbart är ett galet munspelsriff på fyra takter.

Så, för att knyta ihop den inte alltför fyllda påsen, välkomna till min Dylanblogg. Ingenting som postas här kommer att vara utan anknytning till den gamle mannen med rosslig röst, allt kommer på något sätt att gå att spåra till honom, om det så bara är en rad eller en titel eller bara något som vid något tillfälle slitits ur sitt sammanhang.

*) Då jag av någon anledning inte kan länka (eller ens använda HTML), så kommer här adressen till bloggen, för de intresserade: http://bloggtonisdylan.blogspot.com/